Nu finns jag istället på;

www.underbaramirakel.blogg.se

Ses där!

Imorgon vid denna tiden sitter vi på Kreta. Tjohej!

Ser att mina läsare har börjat överge mig ;P Inte så konstigt då jag aldrig skriver här. Jag förstår er :) Men för er som är intresserade så kommer det snart en ny blogg. Inte riktigt än, men lovar att skriva ut adressen så fort den är redo :)

Om en vecka är vi i Kreta (om bara planen går som beräknat). Det ska bli härligt!

De hålls på med en ny blogg. Än är den dock inte klar, men lovar att skriva adressen här såfort den är redo (:

Det känns som att jag inte kan bry mig mycket mindre om denna bloggen. Fattar verkligen inte vad det var som var så himla kul med att blogga? Visst, skönt att skriva av sig o så ibland, men nu har jag helt tappat intresset (varför skriver jag ens detta?).

Mitt liv är så jävla upp o ner just nu. Ena stunden jättelycklig, nästa så är allt bara skit. O de kan svänga på en minut. Jag vill verkligen inte känna såhär, men det är för mycket saker i mitt liv som verkligen inte stämmer just nu.

Pengar...

Hälsan. Det har vart massa olika grejjer fram o tillbaka, o jag vet inte egentligen om jag är frisk eller sjuk.

Att jag inte verkar bli gravid. Ett och ett halvt år snart... Känns helt fruktansvärt. Har inte ens ord.

O så jobbet (say no more)... Älskar Telia dock! <3 Inte alls de som är problemet. O inte heller arbetskamraterna som är guld.

Tja.. livet är väldigt suddigt just nu. Vet inte alls vart jag står. Mitt problem är nog att jag tänker och känner efter lite väl mycket hela tiden. Så fort jag känner mig glad tänker jag; "Ja men vad är det att vara glad för? Jag kommer ju förmodligen aldrig få barn, alltid vara urfattig och sjuk.." och så slås jag ner igen och mår piss.

Vad bloggig jag blev nu då helt plötsligt. Tre inlägg på en halvtimme? Hm.

Sitter o tänker på hur underbart det är med internet. Har inte haft internet på en månad nu och det är först nu när jag fått tillbaka det som jag inser hur mycket jag har saknat det. Helt fantastiskt. Bara de att man kan lyssna på i stort sett all musik gratis (Spotify i mitt hjärta), de är ju galet. Kolla på alla repriser på Replay - great! Läsa tidningen, kolla på film, prata med vänner.

Internet + Iphone <3

Lady GaGa förresten.. Där måste jag hålla med Katta. Hon (han? ;) är GRYM !

Rah rah, ah ah ahh
Rah muh, Rah muh muh
GaGa, ohh lala
Want your bad romance

Vem blir inte glad av att höra den låten lixom?

Tjo flöjt!

Då var man tillbaka i bloggvärlden igen. Får se hur länge jag stannar? Intresset (och behovet) har svalnat rejält, men vad gör man inte för sina läsare? (; Förhoppningsvis kommer behovet tillbaka nu när man har ett assnabbt internet.

Så vad har hänt den senaste månaden? Låt mig tänka. Jag har..

.. flyttat till mitt "barndomshems-område" :P Lovely! <3
.. vunnit en tävling på jobbet där förstapriset var en härlig 50" plasma-TV
.. varit på 30-årsfest i Binga (Jimmy var födelsedagsbarnet)
.. köpt en Iphone3Gs - helt underbar! <3
.. skaffat Tripple Play; TV, bredband o telefoni (nu har jag 5:an o 3:an!)
.. bokat en resa till Kreta som går av stapeln om två månader
.. gråtit över min vackra Sushi som kissade massa blod (men som nu äter antibiotika och verkar återhämta sig bra)

Ikväll blir det återigen en 30-årsfest. Dock inte hos Jimmy igen (de hade ju varit konstigt?). Ikväll bär det av till Ljungbyholm och Jocke i snökaoset. Hoppas verkligen att vi kommer hem inatt? =/

Jag älskar verkligen helgerna här i vår nya lägenhet. Vet inte om det bara är för att jag älskar helgerna OCH vår nya lägenhet, men helgerna här känns mycket bättre än dem gjorde på Amorvägen. Här känner jag att jag inte hela tiden måste ha något att göra. Jag trivs lixom bra av att bara vara hemma, gå o plocka lite och bara njuta av ledigheterna.

Helger är alltför korta dock. Vilken idiot var det som kom på att en helg bara skulle bestå av 2 ynka dagar?

Allt känns på något sätt lite enklare här i den nya lägenheten. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Förmodligen att mor o far bor bara 3, respektive 30 sekunder ifrån oss? Och även det faktum att vi numera kan ha katterna och hunden ihop. Det känns så fruktansvärt skönt att veta att mina älskade katter inte behöver sitta ensamma i ett rum hela tiden, utan nu har dem hela lägenheten att röra sig i.  En trea dessutom. Visst är det kaotiskt här ibland, när hunden jagar katterna så pälsen yr - men det är SÅ värt det. Katterna har alltid någonstans att ta vägen om dem vill slippa bli jagade av Rocky.

Dessutom, en sån "liten" grej som att Rocky inte längre sover i kvadraten på golvet, utan numera hos oss i sängen - det är underbart. Jag trodde aldrig detta skulle bli möjligt, men det gick helt utan ansträngning. Första natten redan så sov han hur lugnt och fint som helst, hela natten igenom. O nu går han själv in i sovrummet o lägger sig när han vet att det är på gång, hoppar upp i sängen o lägger sig vid Jacks o mina fötter. Inte en enda gång har han morrat eller väckt oss på natten (inte ens på morgonen!) - och det ska ni veta, DET är fantastiskt när det gäller vår lilla Rocky.

Han skäller aldrig ens längre när vi är ute. Aldrig. O jag som trodde att vi inte skulle kunna ha honom kvar bara för en månad sedan, precis innan vi flyttade. Då var han som förbytt. Den här flytten har gjort allt så mycket bättre.

Jag älskar mina djur <3 Och min familj.

Ne, nu ska jag vänta på att min älskling kommer hem o så tror jag vi ska kika lite på Blåsningen innan kvällens förberedelser tar fart. Puss mina vänner o dom som jag inte känner!

Idag vann jag tävlingen på jobbet. Flest samtal i snitt under januari. Målet är 10,5 samtal/h och jag vann med snittet 27,8. Inte helt fel pris; en 50" plasma-TV. Jack blev nöjd med (:

Länge sedan jag bloggade nu, och jag har inte saknat det de minsta. Konstigt. Vi har fortfarande inget internet i den nya lägenheten, så jag skriver uppe från mammas dator nu. Vi har ju blivit grannar :P Har bara några trappsteg mellan oss.

Vi får förhoppningsvis vårt internet, TV och telefon (tripple play) i veckan. Ska bli skönt.

Vi trivs jättebra i den nya lägenheten. Fast vi har ännu inte kommit iordning riktigt. Men vi tar väl det sista i helgen.

Jag var sjuk nästan hela förra veckan, men jobbade i fredags. O så idag e jag sjuk igen. Jag hann väl egentligen inte bli riktigt frisk nån gång, men nu e jag jättedålig igen. Feber o grejjer. Jävligt jobbigt. Och om jag ska vara hemma från jobbet imogon måste jag åka till vårdcentralen o skaffa sjukintyg. SUGER.

Nu ska älskling o jag gå ner till vårt o mysa,

Ps. Vi har förresten bokat en resa till Kreta den 29 april. Så om inte ens tre månader så är vi där o solar o badar o dricker drinkar vid polen. Mamma, Jack, Peter mo jag blir det (:

Vad är det för mening att ha en blogg där man bara kastar skit på människor hela tiden? Där man bara skriver tråkiga, deprimerande och meningslösa saker? Jag fattar inte grejen. Vem vill läsa en blogg där allt bara är svart?

Är det dagens nya sätt att starta och lösa konfliker (framför allt starta verkar det som)? Genom att blogga? Usch. Man undrar ju vad som blir nästa grej?

Nej, nu blir det mys med värdens vackraste <3

Hej hej, hallå dagboken

Vad skönt det ska bli när fredagens arbetsdag är över. Då vet jag (kanske?) om jag vunnit tävlingen på jobbet eller inte (pressen kommer i alla fall släppa), "Solsidan" börjar, LÅNGHELG och bara ett par dagar kvar innan flytt. Det ska bli riktigt najs faktiskt.

Ska bli så oförklarligt härligt att flytta. Egentligen så är det väl inte en sån big deal, men de känns verkligen bra. Som om ett nytt liv börjar. Ett, om möjligt, ännu bättre. Vi har köpt så mycket nya saker o grejer också, så det ska bli superkul (:

Sen får jag snart min nya telefon också. En Iphone3Gs. Sjukt najs, den har jag verkligen längtat efter.

(Idag hade jag mitt arbetslivs bästa samtal på jobbet. Tack till den kunden, det var underbart o förlösande. Dagens ros till dig!)

Imorron blir det jobb, sjukhuset, mat hos far och sen blir de nog kalas för moster (:

Nu; "Mästarnas mästare", "Teatersupén" och någon mysig film med världens bästa sambo i soffan. I just love you, thats all <3

O GRATTIS POHAN SOM FYLLER 25 ÅR IDAG! HURRA HURRA HURRA! @-->--->-----

Fan vad jag inte längre har något behov av att blogga. Skumt - vart tog de behovet vägen?

Nu ska Kacke o jag straxt se på film o mysa ner oss i soffan. Tror ni jag är glad att jag har honom eller? Shit, va skulle jag vara idag utan honom? Mitt liv skulle vara så sjukt ihåligt o tomt. Hade inte jag haft Jack hade inget varit kul. Hade lika gärna kunnat lägga mig ner o dö typ. Seriöst. Han är mitt liv, vi är mitt liv. Evigt tacksam att jag hittade honom. Tack till Porrigt.se som fick mig att börja snacka med Stefan, som addade mig på hans MSN som Jack i sin tur såg och addade mig han också <3 O tack till Jack som inte gav upp trots att jag, när vi började prata, var väldigt upptagen och förlovad (o till och med lite ignorant och arrogant). O lite tack till mig själ som vågade riskera mitt "trygga liv" för att satsa på honom. Mitt livs kärlek <3 Jag bara vet att det alltid kommer vara vi. Finns inget annat.

I helgen har vi fullt upp, då vi måste packa som satan. Det är den sista helgen vi har innan flytten, för nästa helg ska vi på 30-årsfest i Binga och fira Jimmy. Det ska bli trevligt. Länge sedan den var fest med hela "Jacks gäng".

Nehe, film-time!

Fyfan,

jag har seriöst inte orkat sätta mig in i det hemska som hänt i Haiti. Här i Sverige kan man välja att bara titta bort o låtsas att det regnar för att slippa engagera sig i eländet - det är så enkelt. Jag blir deprimerad av allt skit som händer i världen, så när jag hörde om detta på nyheterna så ville jag inte ens lyssna. Jag vet, egoistiskt, men vad hjälper det att jag vet?

Nu gick jag in på aftonbladet o jag fullkomligt sögs till den där ledsna svarta pojkens ögon. Under stod det; "BILDEXTRA! Varning för starka bilder!" o tror ni inte att jag bara måste titta på dem? Usch o fy fan. När man sitter här hemma i Sverige o har det så jävla bra, så kan man inte ens föreställa sig hur det är där nere just nu. Det går lixom inte. Det tror jag ingen kan, utom möjlitvis de som själva var med om Tsunamin o såg det med egna ögon.

Lixom... Tänk en hela vanlig dag. Man sitter o kollar på TV, har precis lagt i en tvätt i maskinen o i mikron står maten o håller på att bli varm. Allt är lugnt o man har det jävligt bra även om man just då kanske inte inser det. Sen efter bara några sekunder, kanske någon minut, så står man ute på gatan o hela ens liv är i spillror. Huset/lägenheten där man bor ligger bara i en stor hög, och i den högen ligger ens vackra katter o hund mosade, för du hann inte ta med dig en endaste sak ut. Du går bort en bit o ser att dina föräldrars hus, dina syskons skola eller jobb, är helt förstörda och du inser att ingen där någonsin skulle hunnit ta sig ut. Nu står du där ensam ute på gatan, utan någon familj eller nära vänner kvar i livet. Du äger ingenting annat än bara de kläderna du har på dig, och magen kurrar redan. Nyss satt du i din nyinkööpta skinnsoffa från MIO och kollade på kabel-tv, och alla du älskade var välbehållna i sina hem. Och nu. Nu är allt du trodde var livet, allt du trodde skulle vara bestående - bara helt borta. På bara några sekunder.

Detta går inte att förstå. Jag började min dag (Jacks födelsedag) med att fälla några tårar för de stackars människorna där nere, men vad hjälper det? Om några timmar sitter vi här o äter kakor, tårta och dricker sprit och har roligt. Då är det glömt. Men de där människorna sitter fortfarande där borta och gråter i endlös smärta. Och jag tar mig en grogg till och tänker på annat.

På lördag fyller Kacke år. 28 hela. Då tänkte vi (jag) anordna lite kalas/fest här hemma (ibland allt stök o alla flyttkartonger). Så du som läser detta är hjärtligt välkommen på fika, öl och vin här då (: Sista kalaset i denna lägenheten.

Jag måste verkligen städa inför helgen, o plocka undan alla flyttkartonger. O imorgon måste vi handla cakes o alcohol (;

Blä, jag orkar inte blogga längre =/