Varför skrattar jag?
Usch vilken hemsk människa jag är!
Alltid när jag ska vara allvarligt så börjar jag skratta, o det är förfärligt. Som nu när jag skulle berätta för Cät att en man här på jobbet ligger för döden, så började jag skratta. Fyfan vad lågt. Jag kan inte hjälpa det, jag tycker inte att det är kul. Men det bara kommer. Varför skrattar jag när jag försöker vara allvarlig?!
De är samma sak när J kanske frågar om någonting. Eller antyder nåt. "Du e ju säkert kär i honom". Då när jag ska förklara att jag INTE är kär i.. ja vem de nu kan röra sig om, så börjar jag typ alltid skratta eller le. Då blir man ju inge vidare trovärdig. Varför gör jag så?
*Slapar mig själv i ansiktet*
Alltid när jag ska vara allvarligt så börjar jag skratta, o det är förfärligt. Som nu när jag skulle berätta för Cät att en man här på jobbet ligger för döden, så började jag skratta. Fyfan vad lågt. Jag kan inte hjälpa det, jag tycker inte att det är kul. Men det bara kommer. Varför skrattar jag när jag försöker vara allvarlig?!
De är samma sak när J kanske frågar om någonting. Eller antyder nåt. "Du e ju säkert kär i honom". Då när jag ska förklara att jag INTE är kär i.. ja vem de nu kan röra sig om, så börjar jag typ alltid skratta eller le. Då blir man ju inge vidare trovärdig. Varför gör jag så?
*Slapar mig själv i ansiktet*
Kommentarer
Postat av: Rebecka
Haha hjälp vad söt bild!
Postat av: Marita
Känner igen det där...e det inte en ganska vanlig, mänsklig reaktion? Att när man ska snacka om ngt som e jobbigt lr hemskt så försöker man avdramatisera genom att skratta.. Man hanterar det på så vis liksom.. kan verka knäppt o opassande, men man menar ju inget illa...haha, bara en tanke fr mig;)
Trackback
