Jag sitter nu i bilen o gråter. Ensam, medan alla andra sitter vid stugan o sjunger. Ingen verkar ens märka att jag är borta. Jag förstår inte hur man kan sakna något eller någon man aldrig haft såhär sjukt mycket. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Sen känner jag mig verkligen så himla ensam o oomtyckt. Känns som jag lika gärna kan dö...