(Nu har ju jag ingen dotter än, -o nej jag är inte gravid-, men jag kan tänka mig att det skulle kännas precis såhär;)

Än så länge har du mössa när jag säger att det är kallt och du trär din varma lilla hand i min när vi ska gå över gatan.

Än så länge kan jag fläta ditt hår i tusen flätor och jag får blåsa på skrubbsåren o laga äggröra när du är sjuk.

Än så länge får jag räkna sekunderna mellan åskan och blixten o lova att ovädret är på väg bort.

Än så länge är det jag som vet bäst.

Än så länge kan du lita på mig.

Än så länge.

Om jag kunde skulle jag skydda dig från allt ont, vara din mamma, ditt penicillin, din livvakt, din konsult, din goda fe, din bästa vän, den som alltid lyssnar, den som alltid finns där.

Men redan nu har det börjat, längtan, kärleken, livet, det där obegripligt orättvisa och hjärtskärande, flickor som inte kan leka tre, snorungar som knuffas i rutchkanan, getingstick på stranden, vatten i öronen, önskningar som inte går i uppfyllelse, blåmärken, besvikelser och brustna hjärtan.

O snart får din fot inte längre plats i min handflata och bitar av dig kommer sticka ut i kylan fast jag kramar så hårt jag kan o sen, vips bara, så är du sjutton år fylld av sorg och hemligheter.

Du kommer låna mina kläder utan att fråga och tycka jag är pinsam när jag dansar.

Och jag kommer undra om du verkligen äter ordentligt och är det inte lite för kallt för den där kjolen?

Och du kommer bli kär i finniga idioter som inte ringer fast dem lovat och du kommer sitta med sotiga nattögon på tunnelbanan på vägen hem på midsommardagsmorgonen, med barr i håret, skrynkliga festkläder och hjärtat hopknycklat i handväskan.

Du kommer att snatta läppglans på Åhléns och du kommer skolka från pianolektionerna och du kommer att välja KTH fast jag så gärna vill att du ska bli serietecknare.

Och du kommer vara ute hela nätterna med telefonen avstängd och när vi bråkar kommer du att skrika att jag inte fattar något, o jag kommer skrika "- Så länge du bor under mitt tak så gör du som jag vill!" och du kommer att svara "- Ja men, då flyttar jag väl!" och så kommer vi smälla i dörrar och gråta på varsitt rum o jag kommer egentligen vilja säga att jag visst förstår.

Att jag har varit du en gång, och att du kommer bli jag en dag.

Och du kommer att åka långt bort, långt bort från mig på klassresor och festivaler och aupairäventyr, och jag kommer inte få svar på mina oroliga frågor och fler av dem kommer jag inte ens att ställa.

Men, du, älskling, jag kommer alltid vara din mamma. Jag kommer alltid att älska dig. Vem du än är, hur du än blir, vad du än gör. För jag har hållit din varma hand i min vid övergångsställena. Jag har blåst på dina skrubbsår och flätat ditt hår i tusen flätor. Jag har tröstat dig och hittat på olika röster till alla dina gosedjur och jag har bevarat alla dina hemligheter till och med dem du inte vet att jag känner till.

Det enda jag vill är att du blir lycklig. Och att du aktar dig för eld och djupa vatten. Och att du aldrig aldrig springer bort från mig i den mörka natten. Jag älskar dig mest i hela världen. Puss. Mamma.


(Vacker va? -Varför gråter jag när jag läser denna?- Nej det är inte jag som skrivit detta)