Johan o jag har nästan ingen kontakt alls längre, o det är mest hans "fel". Vi pratades vid för någon vecka sedan på MSN, o då frågade jag honom varför han aldrig hörde av sig längre eller ville träffa mig, då svarade han något som jag faktiskt aldrig tänkt på;

Du kanske kan förstå också att jag är lite rädd för att umgås med dig, vi var ändå tillsammans i 4 år, och det sista jag vill är att få tillbaka några gamla känslor. Jag förstår att du inte är rädd för sånt eftersom du har Jack och har haft hela tiden. Jag vill varken förstöra för er eller för mig själv

De förklarade en hel del. Det känns tråkigt, men det är väl så det är. Han har alltid varit en väldigt bra och nära vän, och dum som jag var så trodde jag att det alltid kunde förbli så. Men livet går vidare o människor förändras med tiden.