Jag har tänkt på det den senaste tiden. Att man nästan aldrig hinner med det man hade tänkt. Trots att man är ledig en hel dag, o kanske hade planerat att både städa, handla och tvätta, så hinner man ju sällan allt det. I alla fall inte jag. Är dagarna för korta? Vem kom på att ett dygn "bara" skulle bestå av 24 timmar? Hur blev det så? Tänk om man på något sätt kunde ändrat om, så att man bara jobbade 4 dagar i veckan. Det känns ju rimligare. Jag menar.. Man lever väl inte för att man ska jobba hela tiden? Hur ska man då hinna med att leva? Alltså verkligen LEVA.

Fan... Jobba bort hela sitt liv. De är ju sjukt egentligen. Jag vill inte jobba, jag vill leva. Jag vill umgås med min älskling, plocka hemma, promenera i de fina vädret, festa ibland, shoppa, gosa med djuren, städa, bada, läsa, äta. Inte jobba. Å andra sidan måste man ju ha pengar för att göra det mesta av detta, o för att få pengar så måste man jobba. It suxx.

Obligatoriska händelser för mig på en dag;

Toalettbestyr, 20 min
Sminkning, 15 min
Påklädning, 5 min
Dusch/ bad, 40 min
Matlagning/ äta, 2 h
Jobba, 9 h
Gå ut med hunden, 30 min
Sova, 8 h

Sammanlagt; 20 h 50 minuter

Då blir det alltså 3 h och 10 minuter över åt "fritiden" på en hel dag. Måste man då städa eller tvätta också, så räcker ju inte tiden till. Kanske vill man även se något program på TV`n? Gå på en fest? Umgås med en vän? Gå på stan? Läsa en bok? Det går ju inte. Time´s to short. Life´s to short. Sorgligt.

//Lindah

Ps. Hade precis en kund som avslutade samtalet med, "Det är inte klokt vad kunnig du är Lindah". Haha, det var fint sagt :)