December 1994, julförberedelser. Fanns det något härligare när man blott var 7 år gammal? Mamma styrde med julpynt. Adventsljusstakar, självmålade porslintomtar som jag omsorgsfullt målat några år tidigare, änglar som Peter o jag tagit med oss hem från slöjden, tomteskålar fulla med godis och nötter.

Julmarknad i stan och på Skälby. En jul var jag på stans julmarknad med Lisa och hennes mamma, och det minns jag speciellt. Varför vet jag inte, men det var en sån härlig känsla. Lisa och jag. Hon var det bästa. Kan ibland fortfarande komma på mig själv med att sakna henne. (Inser nu att jag lite längre fram måste skriva ett inlägg enbart om Lisas och min tid tillsammans)

När granen skulle pyntas ville alltid Peter och jag hjälpa till. Vi hämtade den stora banankartongen på vinden, full med julgranspynt. Allt låg huller om buller. Mamma, Peter o jag pyntade så det stod härliga till. Jag hängde fast en massa röda, guldiga, silvriga glaskulor, och Peter var mer inne på tomtar- och änglarfigurerna (eller var det tvärtom?). Mamma slutförde hela konstverket med glittret, som snurrades runt hela granen. När vi var klara stod vi förnöjt och avnjöt vårt gran. Nu var det bara några dagar kvar till julafton, och en lyckoruskänsla bubblade upp i kroppen, från tårna och ända upp till huvudet.

Jag andades in doften av juleljus och stearin då Peter o jag satt tillsammans i soffan och kollade på julkalendern. Vi hade båda två ett par adventskalendrar var. En vanlig, som tillhörde programet på TV`n, o så den bästa; chokladkalendern. Peter brukade alltid äta upp alla chokladbitar innan jag ens kommit till lucka 9, och jag minns att pappa brukade bli arg över detta. Varför vet jag egentligen inte. Det var väl principen. Men en jul förvånade han oss alla, då han på julafton visade upp sin helt oöppnade kalender. Han hade sparat dem alla till den stora dagen. Jag minns att jag blev avundssjuk - fan, att jag inte hade kommit på den idén. Men hela lägenheten var ändå full av godis. Gula paradisaskar stod på nästan varje bord, och på julen får man ta från det undre lagret också.

Ibland sov jag mellan mamma och pappa i deras rum. På kvällarna lös de två adventsstjärnor i fönsterna, och jag kunde ligga och bara titta på dem o känna julkänslan.

På ytterdörren, och dörren till Peters o mitt rum hängde det en stor röd och vit plasttomte. Det var alltid likadant. Den hängde alltid där, samma sak varje år. Likadant var det med alla adventsljusstakar, små-änglar, stjärnor i fönsterna, juldukarna. Alltid på samma ställe. Jag tyckte om att allting var sig likt. Precis som det ska vara på julen.

Jag älskade att gå upp på morgonen för att se på julkalendern innan skolan. De jag minns bäst är bland annat "Mysteriet på greveholm", "Jul i Kapernaum" och "Klasses jul". Trots att jag sett den på morgonen, såg jag dem ändå alltid igen senare på kvällen i Bollibompa.

Kvällen innan julafton. Då var det inte lätt att somna. Sängen kryllade av myror kändes det som, och dem gnagde sig inåt (kan myror gnaga?). Förväntningarna inför morgondagen tog nästan tål på mig. Var det där stora paketet under granen till mig? Skulle jag få den där Barbie´n som jag önskade mig? Skulle Peter få de han önskade sig? Skulle mamma och pappa bli glada över grytunderläggen som jag gjort i slöjden? Frågorna var många. Man somnade slutligen svettig av utmattning, o vaknade ovanligt tidigt dagen efter. Det var ju inte direkt tal om att somna om.

Jag smög upp ur sängen, och såg till min förtjusning att Peter redan satt under granen med ögon stora som golfbollar. Han visste att vi inte fick röra dem, så vi kunde inte läsa på ettiketterna som fyndigt var vända ner mot julgransmattan. Tiden segade iväg, innan vi slutligen inte orkade vänta längre och tjatade upp mamma och pappa ur sängen. Vi fick öppna ett varsitt paket, ibland fler, innan vi gjorde oss iordning för att sätta oss i mammas brandgula Audi och åka mot mormor. Där fanns alla mammas systrar o deras barn, plus mormors äckliga, alkoholiserade pedofil-"kompis". När vi varit där i någon timme så kom tomten, dagens höjdpunkt. Vem som hade dragit på sig lösskägget minns jag faktiskt inte.. Men det var säkert mormor många av gångerna. Efter att tomten gått och lämnat en massa paket efter sig, så åt vi alla julbord. Ja, inte jag såklart. Jag åt bara creps. Efter, eller ibland även under julbordet, så tittade vi på "Kalle-Anka och hans vänner" (heter det så? :P). Med åren så försvann allt fler och fler från TV`n. Till och med jag till slut. Vilket var lite sorgligt.

Efter Kalle-Anka o Benjamin-Syrsa så sa vi adjö och åkte vidare till farmor och farfar. Där var det dags för julbord igen. Efter middagen kom det ännu en tomte (kusin Anne), och vi överröstes även här med en massa juklappar.

- God jul Lindah, önskar mamma och pappa.
- God jul lilla Lindah, önskar farmor och farfar.
- God jul Lindah önskar faster Lena. Oj, du måste varit väldigt snäll du, skrockade tomten.

Det spelar ingen roll hur dum eller olydig jag hade vart. Det hade ändå varit glömt och förlåtet på julafton, och jag hade ändå fått en massa julklappar. Fast det fattade jag säkert inte då.

Efter farmor och farfar åkte vi hem. Där åts det ris-a-la-malta och godis, och tittades på "Änglagård". Vi satt där alla fyra i soffan, och jag tänkte på alla fina julklappar jag fått. Kanske satt jag och kammade min nya Barbies hår, med fingarna fulla med choklad och blicken fäst på Rickard Wolf.

När jag la mig på kvällen hade jag alltid lite ångest över att det var ett helt år kvar till nästa jul. Men nu fick jag se fram emot nyåsafton hemma hos Krister och Anne-lie istället. Det var också en höjdpunkt.