Inte farligt trött iaf. Fyfan. Jag trodde aldrig jag skulle komma hem från gymmet. Benen orkade lixom inte trycka ner tramporna på cykeln. Inte nog med att jag tränade för första gången på .. ja jag vet inte när. Nästan för första gången i mitt liv. Inte nog me de. Nej, jag CYKLADE också till och från gymmet. Jag har väl inte cyklat sedan jag gick i gymnasiet! Jag kunde knappt styra. Måste sett jävligt rolig ut.

Men jag lyckades mot alla odds ta mig hem. O här sitter jag nu. Trött som en hel indianstam. Måste slänga mig i ett skönt bad nu, Kanske äta ett par satsumas. Sen vid 16 är det mat hos mamma, o sen ishockey (blää), o slutligen handling på Grossen.

Tack Katta för sällskapet o hjälpen på gymmet. Är grymt impad av dig.

Ps. Jag har ännu inte köpt något årskort, utan köpte bara en engångsträning idag. Jag vill ju börja, men samtidigt vet jag inte med säkerhet att jag faktiskt kommer gå dit. Visst, när jag har sällskap går de ju bra, men frågan är om jag kommer palla gå dit ensam? Jag tycker de e så grymt pinsamt. Tänk, tänkt, tänk.