Usch, fyfan. Vi kom precis hem från Oskars kalas. Så när vi körde in på gatan innan gården så springer en katt rakt ut i vägen, mitt framför bilen. Jag skriker o Jack gasar. Jag hinner på den korta, korta tiden redan tänka 100 tankar. Jag ser för mitt inre hur vi kör över katten, o hur den ligger helt orörlig framför bilen med blod rinnande i mungipan. Jag fick sån fruktansvärd panik. Först mitt skrik, men sen när jag ser att katten precis hinner över när Jack bromsar, så kommer tårarna. De gick inte att hålla emot. Fyfan om vi hade kört på den. Jag hade fått åka direkt till psyk, hade inte klarat det.

När djur far illa är det absolut värsta jag vet. Jag kan inte hantera det.

Sen när vi gick ur bilen o skulle gå in i trappen så kommer den stackars katten springandes förbi oss. Oh jag ville bara hålla om den hårt. Jag tycker för övrigt alltid så synd om den, för den ränner alltid här på gården o verkar vara så ensam. Är det ens någon som äger den?

Men tack Gud för att den klarade sig.



(Dock inte den katten på bilden)