Tjo.

Idag känns dagen osäker. Men inte på något direkt dåligt sätt, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den. Evetuellt ska mamma o jag in till stan, sen ikväll var det tal om Kalmartravet eller Calmar outlet. Och därimellan är det middag hos pappa.

Imorron ska jag till jobbet en sista gång o lämna in tidrapport o hämta mina sista grejjer, för för er som inte redan vet så har jag fått kicken. Ska bli så sjukt skönt att slippa det där stället. Har redan känt de senaste dagarna att jag mår mycket bättre. Crazy.

Jag orkar inte dra hela historien, ska försöka korta ner det. Men anledningen till att jag fick sparken var för att jag har varit för mycket frånvarandre. Och det hade jag väl egentligen kunnat ta, eller iaf förstå, för jag HAR vart mycket frånvarande. Tyvärr e de ju så att jag inte kan hjälpa det, då jag har en sjukdom i huvudet som ger mig fruktansvärd huvudvärk, o då är det inte lätt att sitta vid en dator o vara trevlig mot otrevliga kunder. Detta har jag på eget initiativ berättat för min chef under två möten den senanste tiden. Han har då bara sagt att "Ja, men det är ingen fara. Det är bra att du säger till så vi vet vad de handlar om, för de har ju blivit lite mycke det senaste." På frågan om han vill att jag ska fixa sjukintyg så har det inte varit nödvändigt. Så jag har ju trots allt ändå känt mig ganska lugn. Men så förra veckan tog han in mig i ett rum o sa att jag fick kicken. Sådär från en dag till en annan, utan minsta varning. Jag hade inget att säga till om. Det är tacken för alla äpplen jag plockat! *skrattar åt världens fulaste uttryck*

Fattar ni nu varför det ska bli så skönt att slippa det jävla stället? De bryr sig inte ett smack om sin personal. Passar det inte så kickar de en bara, ty nu till sommaren finns det ju 100-tals ungdomar som är villiga att ta ett (skit)jobb hos dem. Tyvärr. Men vad ska de stackars ungdomarna göra, de finns ju inte direkt jobb så det kan välja o vraka theese days? Nej, sorligt är det. Dels att ett företag ska få hålla på såhär, o dels för att de stackars ungdomarna inte har något att säga till om, utan bara tvingas acceptera.

Så vänta dig, ingen kärlekssång från mig. Någon smäktande ballad, kommer inte att bli jag.

Ps. Jag nämde ju i förgår att jag skickade en jobbansökan. O de ringde igår o bad mig komma på intervju nästa vecka. Så jag klarar mig säkert. Skönt att slippa idioterna på Adde.