Jag vill vara liten igen! =`(

Sitter o lyssnar på Maritza Horns "Jämmer och elände". Den lyssnade alltid mamma o jag på när jag var liten (har för mig att pappa inte gillade de). Vi låg i dubbelsängen o lyssnade på grammofonen o mamma grät. Jag tyckte säkert hon var barnslig, men nu e de jag som sitter här o bölar. Fan sånna hemska låtar.

"Lasarettvisan", "Drinkarflickans död", "Efter balen" och "Det döende barnet". Om ni inte hört dessa, så sök på Spotify efter Maritza Horn. Sjukt bra.

Med pappa lyssnade jag alltid på den där låten om en myra som fastnade i ett Toj. O någon siva med "Hemlige Arne". Åhhh vad jag önskar att man kunde vrida tillbaka tiden. Så mysigt när man var liten o mamma o pappa bodde ihop. (Jag tänker aldrig skilja mig!)

Drinkarflickans Död

"I 12 års ålder en liten flicka, med korg på armen mot krogen går. Från hemmet henne man järvets skicka att köpa brännvin man väl förstår.  I dryckeslaget där hemma sitter, en rusig fader vid skövlad härd. Bland höga drivor o kölden bitter, går lilla Anna av hunger tärd.

Hon blickar upp o ser stjärnor tindra, hon viskar "där bor min moder hull". Från tronens glas ser hon ljuset skimra, hon går på gator av renat guld. Hon dog i drivan med Per på armen, novembernatten förlider då. Och ovan molnen på himla randen, en himmelsk sällhet hon njuta får. "Till mor min för mig" så beder Anna, "ta hem ditt barn käre snälle Gud". O i sitt blek sjunker hennes panna, av vita änglar förs hon till Gud. Nu har hon kämpat o seger vunnit. Den bleka kinden ej tåras mer. Sin kära moder hon återfunnit. Där ingen skiljsmässa mera sker. 

Nu uret redan var midnatt slaget, men ingen Anna med brännvin kom. O snart insomnade dryckeslaget, som djur de låg o där om varan. De somnade men de vakna åter, när solen högt upp på fästet stod. Nu Annas fader sitt brott begråter, dock hjälper ej om han gråter blod. Han skyndar ut för att möta Anna, det var en kall o dyster dag. Helt plötsligt ses han förfärat stanna, han blev som träffat utav ett slag. Ty uti drivan han ser sin Anna, med trasig klänning o bara ben. Han lägger handen på hennes panna, den är förfrusen o hård som sten.

Nu har jag bördat mitt barn min maka. Av mina vänner jag tar farväl. Jag brännvin aldrig ska mera smaka. Oh herre Gud fräls min arma själ. O Gud hans blodröda synd förlåter, nu e han frälst men han sköra får. Allt vad han sådde, allt vad han gråter. Hans hjärta svider av djupa sår."